Författarna i Ukraina har mycket att berätta

Ledare av Madeleine Grive ur 10TAL nr 17/18: Ukraina

»OM VÄRLDEN NU bara, den här gången, kunde lyssna.« Den för 10TAL nyskrivna appellen »Hundra år av ensamhet av Oksana Zabuzjko får inleda 10TAL:s introduktionsnummer till samtida ukrainsk litteratur, konst och kulturdebatt. Zabuzjko, författare och debattör, berättar om sitt land: förtryckt och bortglömt av omvärlden, utsatt för kulturell icke-existens, utan litterär kanon i internationella sammanhang. Ett land där folket blivit lärda att vara tysta för att överleva. Men att tala och inte tiga är en överlevnadsstrategi för ett fritt land, menar hon. Nu har ukrainarna äntligen »insett hur mycket de måste berätta för världen«. »Dagens ukrainska litteratur kämpar för att sätta ord på det mest brännande ämne som går att föreställa sig – krigets verklighet.«

Litteraturen i det till ytan största landet i Europa är i hög grad okänd för utomstående. Ukrainskan talas av närmare 40 miljoner människor varav 31 miljoner räknar det som sitt modersmål. Den stora minoriteten ryskspråkiga författare gör sig hörda i den ukrainska litteraturen, vilket är en rik tillgång, men de måste använda andra frihetsmarkörer gentemot rysk propaganda och territoriell expansion. 10TAL har under flera år arbetat med sitt introduktionsnummer om den samtida ukrainska litteraturen. Nu kommer det ut i en tragisk och kaotisk tid, som naturligt även fått sitt inflytande över innehållet. Inför hela världens blickar har Ukraina återigen blivit offer för en rysk invasion och över fyra tusen ukrainare har dödats i kriget som pågår i de östliga delarna av landet.

Hur påverkar kriget kulturen? Är det möjligt att ägna sig åt litteratur och konst i den rådande situationen? Absolut, anser den ukrainske författaren och musikern Serhij Zjadan. I sitt tal i den fullsatta garnisonskyrkan Petrus och Pauluskyrkan under invigningen av Lvivs bokmässa och litteraturfestival i september, där människornas sorgsna ansikten och tyngda kroppar bär påtagliga avtryck av kriget, talar han om vikten att hålla fast vid det som har betydelse: »vår musik, vårt språk och vår strävan«. Kriget vill förvägra oss detta, men om vi försakar dessa saker avstår vi från oss själva, vår rätt att vara närvarande, menar han. För hur kan vi fortsätta vara i full medvetenhet utan böcker att läsa, dikter att lyssna till och utan vårt språk som definierar oss som människor? Det som är vår plats handlar inte enbart om geografi och politik, det relaterar också till språk och poesi. Av detta skäl tror jag inte att författare ska förbli tysta i vad Bertolt Brecht kallar »en dålig tid för poesi«.

På bokmässan i Ukrainas kulturella centrum, Lviv,  där förutom 10TAL även Sveriges författarförbund och Svenska Institutet medverkar med seminarier trängs 1002 programpunkter, men stämningen skiftar mellan att vara kaosartad och betryckt, och alla festligheter är inställda i solidaritetens tecken. Skillnaden mot den förväntans­fulla stämningen på förra årets mässa är tydlig. »Vi är alla beredda att dö«, säger nu flera författare, översättare och publik vi möter. För bokmässans programdirektör Grigory Semenchuk är framtiden oviss: »Alla unga män måste vara beredda att åka till öst och kriget«.

Så låt oss då i katastrofens tid lyssna på poesin och betrakta konsten.

Några av bidragen är skrivna alldeles inpå det här num­rets utgivning. Poeten Oleh Kotsarev har för svenska läsare skrivit en essä om den samtida ukrainska lyriken med ett avstamp i barocken och romantiken till poesi som skapats ur Majdanupproret i år. I en »diktantologi« presenterar vi 12 poeter, bland dem Marianna Kyjanovska som introduce­ras på svenska med en svit dikter om Majdan i översättning av Susanna Witt.

imorgon kommer ljuset att frysa till is

för någon

i pupillerna och i mun

En annan av Majdanrörelsens röster är den nyss citerade invigningstalaren, Serhij Zjadan, bosatt i Charkiv, östra Ukraina. »Vi fortsätter vara ett enat folk« sa han i en inter­vju i förra numret av 10TAL. Då hade Majdan protesterna just dragit förbi och den ryska invasionen påbörjats. Med sina svartsynt humoristiska samtidsskildringar i debuten från 2004, Depeche Mode och i Anarchy in the UKR och i sina dikter som han framför som punksångare har han blivit det unga Ukrainas språkrör. I detta nummer medverkar han med en nyskriven diktcykel Varför jag inte finns på sociala medier och glödande prosa i »Sju texter om kriget« (översättning Susanna Witt).

Jag minns hur jag befann mig vid Luhansks länsadministration dagen efter att den intagits. I staden samexisterade de ukrainska flaggorna på ett märkligt sätt med anti-majdanaktivisternas orange-svarta. Folk skyndade vidare i sina ärenden, ingen tycktes lägga märke till under vilka symboler de vaknat upp för dagen. Det fredliga livet gick sin gilla gång, det föll ett vårregn, ingenting hade förändrats, ingenting hade hänt, det fanns ingen anledning till panik eller rädsla. / … / Man vill hoppas att hela landet härdar ut den här vintern, att det står emot, att det inte låter sig knäckas och falla sönder. Man vill hoppas att alla lär sig att känna kriget, att känna olyckan och inte vända bort blicken från det som skrämmer, att inte falla ner i hopplöshet, att inte förlora sitt hjärta. Tiden har inte stannat, tiden fortsätter.

Vi presenterar också den ryskspråkiga författaren Boris Chersonskij från Odessa med dikten »Föreläsning om den historiska materialismen« (översättning Mikael Nydahl).

Ryssland fick syn på Krim, och – smack! –

som när man slår en fluga med handen.

Och från alla håll kom örlogsfartyg stävande

istället för galärer – som ros av slavar, som bekant.

Chersonskij anspelar här på ett av Vladimir Putins uttalanden inför sin andra premiärministerperiod 2008 att han arbetat »som en slav på galären« som president.

Totalt medverkar 25 ukrainska författare, översättare och konstnärer ur olika generationer i vårt nummer, varav de flesta för första gången på svenska. Med texter om krigets realitet introducerar vi Ljubov Jakymtjuk, född 1985 i Luhansk, östra Ukraina, men sedan en tid bosatt i Kiev. Hon skriver om hur det är att leva mitt i kriget genom sin familj som finns kvar i Luhansk. Den skönlitterära essän »Kriget talar« (översättning Susanna Witt) är skriven direkt för detta nummer, denna höst.

Jag ringer mina föräldrar tre gånger om dagen – det är min frukost, lunch och middag. Till middag idag får jag i luren ljudet av explosioner, men mamma och min syster skyndar sig inte till matkällaren som tjänar som skyddsrum för de kan redan med öronen avgöra var striderna pågår.

I ett reportage skriver Dan Jönsson från Kiev där han be­söker utställningar och träffar konstnärer och curatorer i slutet av oktober, bland dem Nikita Kadan och Volodymyr Kuznetsov som båda medverkar med bildkonst.

Vi följer den svenske ekopoeten och 10TAL-medarbetaren Jonas Gren när han intervjuar naturlyrikern Oleh Lysjeha på ett kafe i Lviv – Lysjeha har kallats »Ukrainas Henry David Thoreau«. Vi introducerar honom på svenska med den nyöversatta långdikten »Räven« (översättning Nils Håkanson). Jonas Gren har också intervjuat Oksana Zabuzjko i ett personligt möte – med henne och med staden Lviv.

Av Ostap Slyvynskyj, författare och kritiker från Lviv, publicerar vi en rikhaltig introduktion till den ukrainska prosan och den historiska romanen. Vi introducerar Sofia Andruchovytj, född i Ivano-Frankivsk, med ett kraftfullt utdrag ur hennes roman Felix Austria, som skildrar det Habsburgska rikets långsamma fall och framväxten av det moderna Europa. Hon intervjuas av den ukrainska poeten Katerina Babkina, som i sin tur har tolkats till svenska av Linn Hansen och Lina Ekdahl. Det har skett med hjälp av den flitige översättaren av svensk litteratur till ukrainska, Lev Hrytsyuk, som tillsammans med poeten Vasyl LozynskY.i, fotografen Oleksandr Laskin och översättaren Susanna Witt tillhör dem som vi vill tacka särskilt för råd på den väg som lett fram till 10TAL:s presentation av ukrainsk samtidslitteratur.

Till sist i detta dubbelnummer introducerar vi den ryskspråkige prosaförfattaren Vladimir Rafeenko, född 1969 i Luhansk, med den märkliga novellen »Klaras katt« i lysande översättning av Bengt Samuelson.

Författarna i Ukraina har mycket att berätta.