Dälden, där de blommar är Jonas Grens fjärde diktsamling där klimatförändringar och människans komplicerade relation till allt liv på jorden står i centrum.
Med utgångspunkt i en svensk naturlyrisk tradition väcker Gren liv i växtarters namn och ålderdomliga vackert klingande ord, som i en dagsaktuell kontext används för att kritisera människans maktfullkomliga relation till sin omgivning. I diktens däld synliggörs planetens ekologiska förändringar i blommorna, gräset och luften, men också den kris som drabbar när eld sköljer in över däldens flora.
Dikten har både ett uppfordrande ärende och musikaliskt öra för flertydigheter och ord i orden. Liksom Gren i ordet dälden finner elden fångar han elegant upp orons uppkomsthistoria i ordet för bergskedjeveckning, orogenesen, verbet att leka i smörblomman kabbeleka men framför allt använder han vreden i veden.
– Ulf Karl Olov Nilsson i Svenska Dagbladet
I bokens förord skriver Müller om hur mötet med kasserade trycksaker fick henne att börja spara »upphittade ord«, och skapa poesi med en kreativ frihet som är motsatsen till den censur hon växte upp med. Idag lagrar hon urklippta ord hemma i små »ordskåp«.
Müllers kompositioner präglas av noggrannhet. Varje ord bär med sig sin lilla ruta av färgsatt miljö och sitt specifika, typografiskt burna temperament. Vissa ord är rundat romantiska, andra fetstilat påflugna eller anonymt stiffa. Jag tänker att de låter olika. Och att författaren vet att ta vara på dessa sinnliga kvaliteter: skapa friktioner och harmonier inom en ganska stram och tjusig visuell helhet.
Amelie Björck i Aftonbladet
Allt gott önskar,
Madeleine Grive med redaktion
 |
 |
 |