det finns de som har läst massa om kärlek men
jag har inte det
jag har älskat utan att veta någonting
Jag hatar naturen är Anna Axfors poetiska deklaration av vardagens förhöjda känslor: sommarens skoningslösa doft, revanschen på arbetsplatsen och markens vassa underlag mot nakna fötter.
Anna Axfors hör till de mest uppmärksammade namnen inom den unga svenska samtidspoesin. Hon debuterade 2016 med den originella lyriska kortromanen Kärleksbrevet. Bakom sig har hon en rad framträdanden på internationella poesifestivaler, digital poesi och sedan länge slutsålda chapbooks.
Kritiker om Jag hatar naturen:
»I boken möter vi ett jag som dricker rosévin på kallbadhuset i Malmö bland nakna kvinnokroppar, surfar på Ebay, härjar sig igenom en het sommar och tar bussen ut till havet vid Barsebäck till nåt som kallas natur, där det gamla kärnkraftverket tornar. Och det är i de här dikterna om de krångliga bussresorna, då boken blir som bäst. Borta är här all naturlyrisk mystik vi är vana vid, istället dominerar diktjagets oro över att inte bete sig rätt i naturen.«
Alba Mogensen i Kulturnytt i P1 (läs recensionen här)
»Att döpa sin bok till Jag hatar naturen är dumdristigt i ett land där naturen utgör en religion. Så är det också en modig bok, som också är fullkomligt ärlig när den gör upp med manlig inbilskhet i en hejdlös arbetslivsskildring. Ärligheten märks också i hur diktjaget ständigt redovisar sina tillkortakommanden: här existerar inga pretentioner. «