Nr 31

och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst

i kudde lila som lupin

i kudde med fem tusen trådar

i kudde som ett stycke utskuret i ett

han gnuggar mig med småblad och ros

smärtan blir spridd och såklart röd

leder mig med hand av ljus och ord

Diktboken och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst är ett rike av glas där allt kan gå sönder. Den är en bön och ett trådverk, tvinnat av språk och känsla.