och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst

Recensionsdag 2022–01–17

Kritiker om boken:

Det här är en diktsamling som bör läsas extremt långsamt. Framför allt: eftertänksamt.

– Stig Larsson i Expressen

Appelvik Lax skriver en poesi som sysselsätter sig mycket med formandet och känslan av olika material. Och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst består av sju sviter som samtidigt är både konkreta och abstrakta. Det är dikter som vittnar om lyhördhet för olika materials känsla såväl som betydelse. [—] I sin debutsamling flätar Kristoffer Appelvik Lax samman trådar från mänsklighetens historia till en fysisk och melankolisk poesi.

– Maria Ramnehill i Göteborgs-Posten 

Det vilar något sakralt över boken, men också något skört och underfundigt komiskt. Som då dikten iakttar att en ekorre har “tunna lår”. Jag håller Och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst som årets starkaste poesidebut och ser fram emot att följa författarskapet. 

– Magnus William-Olsson i Poesiåret 2021

Men varken titelns underlighet eller dikternas dito rör sig om något slarv från Appelvik Lax sida; det förstår man efter bara några sidor. Snarare vill han, tror jag, att läsaren ska se orden, se hur de tänker. [—] Och efter en andra och en tredje genomläsning av boken lugnar också min frågvishet ned sig och jag låter mig helt enkelt följa med, ledas vid handen av en lika, tycks det, känslomässigt mild som verbalt sträng poetdebutant. Det är rikligt belönande. Mönstren framträder allt tydligare och en förunderlig konsekvens visar sig. 

– UKON i Ord & Bild

Att textilt hantverk har likheter med skrift har påtalats förut, inte minst av de gamla romarna som rent av använde samma ord för båda grejerna, textus. Appelvik Lax är således inte först, men hans semantiska och klangliga improvisationsbroderi är säreget, och svårt att rycka citat ur. [—] Här finns en trädgård i solnedgångens sneda eld, “något blått kanske sjö” och ett hushållsbaserat besvärjande av tiden och döden som ofta får mig att tänka på Carolina Thorells senare böcker.

– Petter Lindgren i Aftonbladet 

Dikterna är frigjorda från narrationens tvångströjor, och verkar ha upp­stått som i en dimma, en dröm, en känsla, eller i bomull, som kardats, om och om igen, i ett melankoliskt meningssökande mot alla odds. Att läsa Kristoffer Appelvik Lax febriga diktverk när man själv ligger för­kyld i 39 graders feber, och växlar mellan olika ylletröjor, olika sinnes­lägen, är en upplevelse i sig. Diktens hallucinatoriska landskap smälter ihop med mina egna. Jag läser varje dikt, om och om igen, för att hitta en ingång, en tråd att börja tvinna, men varje gång är det en ny dikt jag kliver ner i. Det går att meditera i timmar, om man så vill, över rader som: “inget har vi sagt eller glömt tillsammans”. Eller: “vad händer om man bara finns står faller eller torkar”.

– Sinziana Ravini i Lyrikvännen

Här finns en lätthet i ljudrim och allitterationer men också en gravitation. Resultatet blir ett slags mässande där tempot skruvats upp. Tyngden kommer av ett sorgset personligt tilltal och ett känsligt gestaltande av kroppens rörelser. Det är dikt som engagerar sinnena samtidigt som den håller läsaren uppmärksam på form och ­materialitet. [—] Och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst [är] en anmärkningsvärt stark debut.

– Ylva Gripfelt i Dagens ETC

Kristoffer Appelvik Lax debutbok Och vardagen då när vi stryker och kardar seriöst är en nätt, fåordig samling med mycket luft över sidorna. Desto tätare står och desto djupare når betydelserna och tolkningsmöjligheterna. Enkla ord ställs upp bredvid varandra och skapar bråddjupa öppningar. Frågor om självklarheter skuggas ner och blir något nytt.

– BTJ-häftet nr 7, 2022