Har ni hört talas Biblioteket i Alexandria? Det har Ester, tror jag.
Ester säger att hon är tillräckligt gammal för att tänka efter när jag frågar henne.
– ….tjutvå?
– Ester, du är nyss hemkommen från någonstans.
– Barcelona
– Vad har du gjort där? I en kort och snygg mening.
– Jag åkte dit för att skriva, fick med till och med mig alla karaktärer ur boken jag jobbar på. Vi drack väldigt mycket, väldigt … engagerat. Och datorn försvann, stulen. Texten som skulle bli till blev inte till. Allt försvann
– Men du behöll vännerna / karaktärerna.
– Ja. Nej. Jag vet inte. Det hände sista natten, så resan blev inte färgad av det. Jag har kvar det skinande minnet.
Ester Pluggar på Skurup. Hon har inte tid att skriva en bio så vi sitter i en videochatt; hon i Malmö och jag i mina föräldrars hem.
– Vad gör du om dagarna Ester?
– Jag har massor med fritid med den här kursen. Extraknäcker på HM’s vikariebank och extraextraknäcker på Designtorget.
– Det låter koolt med en vikariebank, vissa kallar det ju pool.
– Nej det är inte bra, mycket passivt aggressiva mess om black friday och då har man redan bokat sin resa till barcelona och sen brinner allt upp. Nolltimmarskontrakt; inga skyldigheter och inga rättigheter.
– Hur känns det inför AKT UNG?
– Jätteroligt. Vet inte vad jag ska förvänta mig. Tänker att jag ska vara snygg och lite full.
– Vad ska du läsa?
– Jag ska ta mig en kik.
Ester tar sig en kik på sin rumskamrats dator, under samtalet råkar vi kalla rumskamraten för både Becky och Mickey men hon verkar heta Rebecka.
Becky flikar in:
– Jonathan, har du nån idé vad vi ska äta ikväll?
Intervjun spårar och jag börjar tipsa om olika recept. Ester säger att hon ska läsa i sex timmar, eller nej sex minuter – hon säger att dikten “könstango” är den bästa. Allt hennes material är borta men hon är trots allt kvar. Vi stänger ned videochattfönstrena och äter middagar.
Karoline Foldager
Foldager skriver om sig själv i ett mail:
karoline, 1996, dk, kan inte säga att jag skriver på det här sättet, jag testar många olika saker och tror inte att jag har hittat min form,, men det finns bestemt några saker jag tycker om att utforska i språket, i poesien,, försöker skriva om styrkorna av såbarhet,, skriva mildt och varmt om att känne sig lite genomknullad av livet/samhållet :–) men det är inte så allvarligt det hele, litteraturen är min vän och vi har det kul.
giver det mening, dette er mit bedste svenska?
