Poesifabrikens poesipedagoger är alla verksamma inom det litterära fältet som poeter, redaktörer, skribenter, litteraturvetare och lärarstudenter. De har ett brinnande intresse för poesi och att experimentera med olika uttrycksformer – och ett stort engagemang för barn och unga! Pedagogernas olika bakgrunder och ingångar, ihop med beställarens eventuella önskemål och deltagargrupp, gör att varje Poesifabrik blir unikt utformad.
Möt några av många som arbetar med Poesifabriken!
JONATHAN BROTT
Det finns en särskild sak som får mig att längta till Poesifabriken. Det är när en deltagare, någon som kanske sällan skriver till vardags, plötsligt når insikten att: “wow det finns något i det här, det finns något i mina ord – de har ett värde – bara genom att jag använder dem”. Då klickar något, och poesin blir ett språk, och språket blir en plats att finnas i. Det är för sällan jag själv som ung fick bara stanna upp och bara få finnas i språket. Poesifabrikerna erbjuder den chansen för mig, och för alla deltagare; att få utforska språket, något vi ofta tar för givet, och få se vad som finns inuti det.
Jonathan Brott är poet och författare, samt chefredaktör för tidskriften L’amour – La mort. Han färdigställer för tillfället en master i litteraturvetenskap och är aktiv som poet i blandannat Stockholmsbandet Mama Sonic. Jonathan har jobbat med Poesifabriken i över fyra år.
Foto: Harald Carlinger.
MARIA BODIN
Jag är född 1997 och bor i Tensta i Stockholm. Jag skriver poesi och ägnar också mycket av min tid åt redaktörsarbete. Jag var bland annat redaktör för 20TAL #1, vars fokus var den nya generationens författare. I samarbete med 20TAL har jag också projektlett AKT UNG! – scenen för unga poeter.
Utöver Poesifabriken har jag arbetat pedagogiskt som läxhjälpare för grundskoleelever, och med Livrustkammarens barnpedagogiska arbete.
För mig är Poesifabriken givande eftersom jag så ofta igenkänner min egen skiftande inställning till skrivande i grupperna jag möter. Den svänger mellan allvar, lekfullhet, ointresse, och strävsam frustration. Därför är jag tacksam över att få fundera över poesins möjligheter och svårigheter tillsammans med Poesifabrikens alla deltagare.
ELLEN NORDMARK
Jag är 22 år gammal, bor i Malmö och studerar skrivande på Skurups folkhögskola samt Författarskolan i Lund. Jag jobbar gärna tvärkonstnärligt, oftast med fotokollage men har även gjort samarbeten med musiker och textilkonstnärer. Uppträder gärna med min poesi, bl.a. på AKT UNG på Stockholms internationella poesifestival 2018 och 2019. Våren 2021 kommer min debut på Modernista.
MOA SÖNNERBRANDT
Jag är 23 år och bor i Stockholm. Efter att ha läst litteraturvetenskap pluggar jag nu till mitt drömyrke – högstadielärare i svenska och svenska som andraspråk. Jag har läst och skrivit poesi sedan de tidiga tonåren, och har medverkat bl a i tidskriften L’amour – la mort och på uppläsningar runt om i Stockholm. Mina största litterära inspirationer är Bodil Malmsten, Thomas Bernhard och personen på internet som kallade min poesi ”det vidrigaste jag någonsin läst”.
Foto: Karin Björkquist
PETTER LINDGREN
Jag föddes 1965, växte upp i Örebro men bor sedan stenåldern i Stockholm. Sex diktsamlingar och en roman har jag på mitt samvete, och just nu arbetar jag på en biografi (inte min egen!). Bokdebut 1994. Att poesi är en fantastisk konstform lärde jag mig av Werner Aspenström och Gunnar Ekelöf som jag läste i pocket i tjugoårsåldern, efter att Bodil Malmsten tipsat om dem i tv. Jag tycker fortfarande att poesi på nåt vis gör sig bäst i pocketformat. Som pedagog ser jag det som mitt viktigaste uppdrag att avdramatisera det här med poesi. Inte behöver det vara så jävla svårt eller fint. Jag tycker också om att experimentera tillsammans med eleverna, för att upptäcka och locka fram rader vi inte trodde oss om att kunna skriva. Sådant ger åtminstone mig någon sorts kosmisk rysning som jag inte har hittat någon annanstans än i poesin.
Foto: Mimmi Torsson
HELYA PAZUKI
Jag tycker att det är riktigt roligt att få vara med i Poesifabriken och bidra i arbetet till att ge unga människor möjligheten att både utforska och utöva poesi.
Vid sidan av Poesifabriken ägnar jag mig åt studier i estetik vid Södertörns högskola. Min relation till poesi förgrenar sig i flera riktningar, något som ytterst grundar sig i glädjen jag fann i litteraturen under mina unga år. Som barn fascinerades jag av stämningarna i sagornas värld. Exempelvis i berättelsen om Den lilla flickan med svavelstickorna av H.C. Andersen där spelet mellan glädje och död, drömmar och hopp, samlades i vackra syner i elden. Mer specifikt inleddes mitt intresse för diktkonsten med persisk poesi – något som fanns nära till hands i mitt barndomshem. Men det var nog det motspänstiga och ändå (samtidigt) formbara som väckte min lust för dikten. Ordens dubbelhet med såväl en semantisk som en akustisk dimension, klang och rytm.
En annan ingång jag har till poesin skulle kunna sägas angränsa till estetikfältet, där en särskild form av sinnlighet, det som kännetecknar dikten (jämte andra konstarter) i förhållande till framställningen i allmänhet, är en central fråga och öppnar upp för reflektion av en speciell sinnlig kunskapsförmåga som medverkar i vår förståelse av världen.
Min förhoppning som poesipedagog är att kunna bidra till att barn- och unga får utforska sin tillvaro på ett så rikt och varierat sätt som möjligt.
ELIN BENGTSSON
Jag är 27 år, född, uppvuxen och bosatt i Stockholm. Jag går just nu Estetikprogrammet med inriktning litteraturvetenskap på Södertörns Högskola och är helt uppslukad och tagen av vilken lyx det är att kunna plugga något som är så otroligt kul!
Jag har tidigare läst Kreativt skrivande på Södertörn och även gått Jakobsbergs Författarskolas grundkurs och projektkurs. Det var på Jakobsberg som mitt intresse för poesi blommade ut på riktigt. Jag snubblade över Ann Jäderlunds översättning av några av Emily Dickinsons dikter och var fast, helt och hållet. Sentimental och gemenskapssökande som jag är har jag aldrig kunnat släppa henne sedan dess. Pandemiåret 2021 var jag med i den digitala varianten av AKT UNG! och läste ett utdrag ur min diktsvit om just Dickinsons poesivärld.
Jag tycker att poesi är en så fin, öppen och förlåtande textform. För mig är poesi både trygghet och kaos, både något främmande och hemma. Något krångligt och otroligt enkelt.