Måndag 24 november
Dramatens Lilla scen, Stockholm
10TALs egen jubilar, Stockholms Internationella Poesifestival, slog till med en sprakande diktkväll i den förhöjda verkligheten och poesin. Under valv efter valv av toner, dans, rytmer och olika språk leddes publiken genom de oändliga tankeuniversum som ryms i dikternas värld. Lyrikens egen Nobelpristagare, Tomas Tranströmer, blev firad med en helt egen första akt, där han tolkades av poetkollegorna Göran Sonnevi, Joumana Haddad, Helena Boberg och Marie Silkeberg, dansaren Anna Källblad samt skådespelarna Rikard Wolff och Hamadi Khemiri. Alla hade de valt sina favoritdikter av poeten.
Musikern Nicolai Dunger hade tonsatt sin favoritdikt, Skepparhistoria, som han framförde tillsammans med cellisten Leo Svensson, vilket gav dikterna en aldrig tidigare hörd musikalisk dimension. Så gjorde även SKRIET, som valt att sätta musik till dikterna Madrigal och Epilog mot fond av Tranströmers inspelade röst. Innan aktens sista minut var slut hade konferencieren, Madeleine Grive, också hunnit kasta ljus över den verklige Tomas Tranströmer, som deltog från publiken genom att glatt hissa sin käpp upp och ner i en seger– och hälsningsgest till stormande applåder.
Akt 2 öppnade upp med ett lika uppskattat framträdande av Tranströmers poetkamrat Göran Sonnevi, som 10TAL också firade med anledning av att det gått 50 år sedan debuten med Outfört, 1961. Sonnevi läste ur samlingarna Abstrakta dikter och Ingrepp – modeller, så att tystnaden bokstavligt darrade i salen. Hitresta Ioana Nicolaie från Rumänien spred skärvorna av sin psykologiskt inträngande och vassa poesi över åhörarstolarna, vackert upphämtade av uttolkaren Janna Granström som läste Inger Johanssons översättningar.
Den rosade romandebutanten och arkitekten Carolina Fredriksson utropades till årets Mare Kandre-pristagare av Madeleine Grive, för att hon med sin roman Flod ”på ett återhållsamt, rytmiskt språk lyckas förankra berättelsen realistiskt på en obestämd plats i en obestämbar tid, och samtidigt göra den surrealistiskt drömartad och dystopisk.” En smickrad pristagare berättade att hon en gång fascinerats så mycket av den omfattande intervjun med Mare Kandre, funnen i nummer 3 av 90TAL på biblioteket, att hon rivit ut sidorna och lämnat tillbaka tidskriften stympad.
Kvällens sista akt riktade med kraft ögat mot poesins pennvässare, som Madeleine Grive inledningsvis hade beskrivit festivalens tema – verkligheten. ”För att han i genomlysta, förtätade bilder ger oss förnyad tillgång till det verkliga” löd motiveringen till Tomas Tranströmers Nobelpris i litteratur, och under Stockholms Poesifestivals sista akt förhöjdes bilderna av det verkliga genom Joumana Haddads skapelsedikt Geology of the I; Marie Silkebergs språkliga explosion ur Material, där fraserna speglade gisslandramat på Dubrokovkateatern 2002; Tadeusz Dabrowskis starkt närvarande poesi – tolkad av Irena Grönberg och roligt uppläst av Reine Brynolfsson – för att slutligen tätna i Mohamed El Deebs revolutionära hip hop-poesi, översatt från arabiskan av Jan Henrik Swahn. 10TALs egen lyrikdebutant, Helena Boberg, påminde oss om den pågående verkligheten i Egypten innan hon läste ur sin diktsamling Repuls, som tolkats till arabiska av Ibrahim Abdulmalik. Den poetiska natten ville inte sluta utan tog sig långt ut i verkligheten med mingel, dans, musik och fler uppträdanden på Teater Brunnsgatan Fyra.