Nr 6

Ordets tolkar

Nr 7

20TAL nr 7, »Ordets tolkar«, är ett helt nummer tillägnat översättningens konst.

Etablerade svenska översättare som Mara Lee, John Swedenmark och Moa Ekbom medverkar med essäer om Anne Carson, Stéphane Mallarmé, Paul Celan, Giuseppe Ungaretti och Homeros. Poeten och översättaren Don Mee Choi medverkar med en essä om översättning och antinykolonialism, tolkad till svenska av Jennifer Hayashida och Andjeas Ejiksson. Den isländska författaren Magnús Sigurðssons text »Översättarens död« publiceras i översättning av John Swedenmark.

I numret fortsätter 20TAL att introducera viktiga röster från Ukraina, den här gången med fokus på kvinnliga prosaister. Julija Iljucha och Olena Stiazjkina medverkar med prosatexter i översättning av Susanna Witt och Nils Håkanson. Henrik C. Enbohm möter Ada Limón, USA:s nya poet laureate, i en stor intervju, vilken publiceras med nya översättningar av Limóns poesi.

I numrets debutantsektion introducerar vi Ellika Lagerlöf.

Medverkande: Don Mee Choi, Andjeas Ejiksson, Moa Ekbom, Henrik C. Enbohm, Madeleine Grive, Jennifer Hayashida, Nils Håkanson, Julija Iljucha, Ellika Lagerlöf, Mara Lee, Ada Limón, Magnús Sigurðsson, Olena Stiazjkina, John Swedenmark, Susanna Witt.

Köp numret här

Press om 20TAL nr 7:

Vi lär oss att se engelskan som suveränt eller neutralt, en blank yta där svenskan eller italienskan kan reflekteras utan att innebörden ändras. Men att många talar ett språk gör det inte mindre till just ett språk, med allt vad det innebär av egenheter, betingelser och komplicerad historia. Det illustreras fint i 20Tals senaste nummer, helt vigt åt ordets tolkar. Här har [Moa] Ekbom en intressant studie om vad vi missar när översättningen av ett verk lämnas åt några få. I en annan essä, av den koreansk-amerikanska poeten Don Mee Choi, översatt av Jennifer Hayashida och Andjeas Ejiksson, tas vi på en vindlande resa mellan det splittrade Korea och USA, via Ingmar Bergmans ”Tystnaden” och det fiktiva landet Timoka. Om svenskans engelska låneord är en följd av imperiets mjuka makt, visar Don Mee Choi hur de koreanska pressats in av den hårda. Översättningen är en politisk handling. Det håller den sydafrikanske Nobelpristagaren J M Coetzee med om. I protest mot engelskans ”universalistiska pretentioner” har han valt att ge ut sin nya roman i spansk översättning, i stället för på engelska. Engelskans status gör modersmålstalarna arroganta; Coetzee menar att de förrädiskt fås att tro att världen är precis som den framstår när den speglas i just deras språk. Och visst, inte är det ödmjukhet som gror hos den som aldrig behöver staka sig, aldrig behövt kämpat med ›rappakalja, främmande ord, obegriplighet‹ som Don Mee Choi beskriver det.«

– Elsa Kugelberg i Dagens Nyheter

Det finns mycket att lära sig kring hur översättning går till, både i Lees text och i John Swedenmarks fina men korta essä om Paul Celans udda översättningar av italienska poeten Ungaretti. Intresset för översättningar och översättningsarbetet verkar öka, och jag läser med stigande intresse filologen Moa Ekboms essä ”Tjej-Homeros” (ti-hi), som erbjuder flera konstruktiva och konkreta förslag: exempelvis föreslås en mångfaldigad översättningspraktik och ett medvetandegörande av översättningens funktion och dess påverkan på texten och hur den uppfattas av läsaren.

Björn Kohlström (Bernur)